Jag vet vad jag vill.

Jag vet vad jag vill att du ska göra och jag vet också vad jag vill att du inte ska göra. Du frågade mig om jag skulle må bättre om du skrev hur det låg till och det är väl självklart att jag skulle göra. Men du ska inte göra det för att du tror det blir bättre då. Du ska göra det för att du själv vill. Annars kommer det inte bli bättre då tror jag bara du säger vad jag vill höra och då mår jag inte alls bättre. Jag vet exakt vad som skulle få mig att må bättre men jag kan inte säga någonting. Jag ger dig små hintar men antingen fattar du ingenting eller så vill du inte förstå. Jag vill inte må dåligt av detta. Jag vill inte att du ska tro att jag är svartsjuk på henne för det är jag inte. Jag reagerar bara på att du frågar henne om hon fortfarande har string? Var i ditt undermedvetna kom det ifrån? Jag hakar upp dig på att du undviker att svara på sånt som har om oss att göra. Du säger det hon vill höra. Eller säger du det jag vill höra. Jag vet inte. Kanske lite grann av både och. Var någonstans ligger sanningen. I det du säger till mig? Det du säger eller inte säger till henne*? eller är det någonstans mitt emellan? Jag vet inte vad jag ska tro eller vad jag ska göra. Jag får väl bara vänta och se vad som händer. Antingen knäcker det mig eller så går det väl över så småningom. Då behöver jag bara se till så att du inte märker hur jag mår så att du blir knäckt. Sen bara går vi vidare. Jag hoppas bara att du förstår de sakerna jag fastnat på och inte tror att jag är svarsjuk på henne. Som jag sa till dig. Du får ha kontakt med henne du hat kontakt med andra ex. hon kan skriva vad fan hon vill. Det ända jag bryr mig om är vad du skriver. Hur du framställer oss, och hur du framställer dina känslor. och just nu har det ju inte varit något oss iaf. Ja jag är osäker och du vet varför. om du inte glömt. Varför ska vi gå igenom så mycket? Jag hinner precis bli så pass säker på oss att jag slappnar av igen. Nästan aldrig tänker negativa tankar och verkligen vågar tro på en framtid igen. Då kommer du och gör mig osäker igen. När jag nästan inte är rädd längre. Så släpper du in rädslan i mitt liv igen. Om jag bara visste hur du tänkte? Det skulle vara så mycket enklare för mig om jag visste hur du tänkte? Då skulle jag veta hur jag behövde reagera. om jag behövder reagera.

tankar

japp. de är jobbiga dessa fördömda tankar. Jag vill att du ska uttrycka dig spontant om dina känslor inte att jah ska behöva säga åt dig. jag vet att du ärr ypen som säger det man vill hhöra och det gör så jag inte veg vaf jah ska tro. Jag kan inte säga åt dig hur du ska bevisa din kärlek för mig för det borde du redan veta om inte annat så borde jag inte behöva säga åt dig. Du säger att du är rädd. men du har inget att vara rädd för medans jag har masdor att varacrädd för. Jag vet att i alla mina försök att inte viöja göra fel. så gör jag säkert fleg fel. usch usch. jag bara gör fel. usch vet inte vad jag ska göra. Jag får inte må dåligt för det får inte bli som förr. fan ta dig.

RSS 2.0